barn, ensam, kärlek

Doftminnen

En doft bar mig över minnenas bro till den tiden då jag var omsluten av farmors kärlek och allomfattande omvårdnad. Då jag med gränslös förväntan gick och lade mig, kvällen före julafton. Lukterna och färgerna hade impregnerat mig och huset. Eller först huset, sedan kom jag resande och fick ta del. Inkluderas. Det var hon enastående på. Gränslös kärlek.

Tidigt på morgonen kom så farbror och faster. Helheten var uppnådd. Värme, ofattbarhet, spänning, magi. Det var jul i min barndom. Inte många fick vara med, det var min jul, bara min. Och den doftade som bara min jul gör.

Eller gjorde.

English: Majgu, island in the Slite archipelag...

Majgu, Slite skärgård (Photo credit: Wikipedia)

Standard
kärlek, uttryck

Leta

Kan man gå ett helt liv och inte finna ett uttryck? Är det rentav det de flesta av oss gör? Vill jag inte välja för att kunna behålla alla de där embryona av skapande som ännu inte aborterats? Eller är det bara vanlig rädsla? Lättja? Tvehågsenhet? Det naturliga utvalet – fungerar det här eller kan man tala tusen språk även som vuxen?
Det här är inte bara pollenskyar. Det här är verklig dimma. Solens strålar kämpar tills de glöder svagt mellan skogen och vad som torde vara himmel.
Vi måste tala mer som förr, kärleken har kommit att kämpa mot verkligheter mer ogenomträngliga än alla dimsjok. Plantera nya krusbär.

Standard