barn, ensam, kärlek

Doftminnen

En doft bar mig över minnenas bro till den tiden då jag var omsluten av farmors kärlek och allomfattande omvårdnad. Då jag med gränslös förväntan gick och lade mig, kvällen före julafton. Lukterna och färgerna hade impregnerat mig och huset. Eller först huset, sedan kom jag resande och fick ta del. Inkluderas. Det var hon enastående på. Gränslös kärlek.

Tidigt på morgonen kom så farbror och faster. Helheten var uppnådd. Värme, ofattbarhet, spänning, magi. Det var jul i min barndom. Inte många fick vara med, det var min jul, bara min. Och den doftade som bara min jul gör.

Eller gjorde.

English: Majgu, island in the Slite archipelag...

Majgu, Slite skärgård (Photo credit: Wikipedia)

Standard
discgolf, ensam

Right!

Täljstensbrottet och hällristningarna i Ytterb...

Täljstensbrottet och hällristningarna i Ytterby (Wikipedia)

Det är rätt intressant med olikheter ändå. Ryckigt och spännande med kommunikationen. Åsså alla runtomkring som är beroende av utfallet och har åsikter. Nu har jag frågat om övernattning för att umgås hos släkten norrledes. Detta efter en dag i auktionens tecken. Att jag ville ha stadig lunch i trevlig atmosfär ifrågasätts intensivt och snålvargen plockade godsaker från min buffétallrik måltiden igenom. Krydda i tillvaron, min ändalykt! Som mig själv är jag beroende av kontroll över tillvaron och det skaffar jag mig inte så lätt. Tänk att få gå en runda discgolf eller kontemplera på annat sätt en stund. Kanske är axeln/armen inte en träningsskada från discgolfen utan en stress över att slitas itu. Inte kunna formulera önskemål efter mina egna behov. Auktionen var en bra metafor – att se mig göra övervägda val i en auktionsmiljö känns tämligen avlägset. Ännu mer avlägset att jag skulle känna mig tillfreds efteråt! Norrledessläkten imorgon iallafall. Det ska bli kul även om jag brukar få ångestångest i samband. In i lejonets kula bara! Utmaningar, utmaningar, vem vill inte brottas med utmaningar? Idag är det 14 juli och Frankrike har nationaldag – vive la France! När ställer vi kosan ditåt? Inte den här sommaren kanske men i går såg vi iallafall loppisfyndet Torsk på Tallinn, tonårsdottern och jag. Genialisk! Måste hitta Fyra nyanser av brunt också. Undras hur det är på Island. Dags att tvätta och nu kryper minsann solen fram från det molndis hon har tagit tillflykt bakom idag. Verandamiddag? Hästar. Det är hästar som gäller

Standard
ensam

avgrund

Plötsligt befann jag mig på randen till ensamhetens avgrund.

Hemma ensam med sjuk minsting, storbarna ute på varsitt Valborgsäventyr, kärestan påbörjar behandling på Akademiska. Varför skulle det kännas ensamt? En föraning om när barnen är utflugna? En del av livets naturliga utveckling i all sin smärtsamma logik. Flyt med i smärtvågorna. Men efteråt? Ensamheten. Värre än döden? Vara sekundär.

Alla offer jag gjort. Avstått och blivit eljest. Varför skulle det ha gjort mig ensam? Varför nu? Ännu ett ålderstecken? Räcker inte odörer och lukter, missfärg och trött? Ensamhetsskräck också?

Avgrunden, i hela sin fula uppenbarelse. Inte alls skön.

Standard