Uncategorized

Malmsten och beröringspunkterna

I mars demonstrerade barnmorskorna. Smärtan är outhärdlig redan, ska den vara cynisk också? Mötet i dörren gläntade till gapet mot avgrunden. Må de orka, alla runt omkring.

Sakna att hälsa på busschauffören. Är det alltså inte bara jag som söker ögon? Vill bli sedd och bekräfta varandra? De stirrar så stint rakt fram och undviker. Inte vill vi väl egentligen att rädslan segra? Göra oss främmande. Varför vill jag ha vissa svåråtkomliga sociala samspel och har svårt för andra, mer lättåtkomliga?

Man lär sig alltid något av att läsa Bodil Malmstens försåtligt oskyldiga betraktelser.

Far förbi. Söders tunnlar. Gnesta. Mot barndomens cykeltur till Helgesta. I Katrineholm har det vänt. Där var jag äldre. Ackompanjerad av Paradis.

Standard